Det är så otroligt tråkigt när ett djur dör. Och det hände i vår hage i tisdags.
Hälften av fåren i vår hage är nyinköpta och väldigt magra, som du kan se på bilden. De har fått en andra chans genom att hamna i vår hage.
Vi skulle till grannbyn för att det var dags för återbesök för mig hos tandläkaren. Innan vi åkte vid 14-tiden fyllde jag på vattenkärlen till bredden så de inte skulle hinna bli törstiga när vi var borta. Det var en varm dag.
När vi kom hem 3-4 timmar senare (ja vi gjorde lite andra ärenden också) så var alla 25 får ute och betade. Det fanns vatten kvar men jag fyllde på igen så det skulle klara sig över natten.
Jag iakttar alltid fåren när jag står där och fyller på vattnet. Rätt var det är ser jag ett får vackla till, som om den trampat snett. Sedan stod den helt stilla rätt länge. En fårkompis gick fram till den och då fick den ”grissprång” och skuttade lite.
Ingen fara med den tänkte jag och gick upp i köksträdgården och vattnade våra grönsaker. Slänger sedan en blick ner mot hagen och då ligger fåret ner på sidan, det är sällan jag sett det så anade direkt något var fel.
Ringde José och berättade, han kom omgående. Han sa att hans dotter hade varit här för en timme sedan och gett dem foder och kollat till dem och att allt då såg bra ut. Han gick in i hagen och de andra fåren kom springande mot honom men inte den som låg ner. Den rörde sig inte. Jag såg att han försökte med hjärt och lungräddning men det var kört. Så Jose körde in med sin pickup i hagen och hämtade upp det döda fåret och körde iväg.
Kvar stod jag med en tomhetskänsla. Det hade dött när jag vände ryggen till i några minuter. Jag är ledsen över att det lilla fåret inte kunde ropa på hjälp och ledsen att jag inte agerade på min första reaktion när den betedde sig annorlunda. Det hade i och för sig inte gjort någon skillnad, för det gick så fort. Men mest är jag faktiskt glad att de andra 12 ganska medfarna fåren fått en andra chans i en flock med fina och glada fårkompisar i vår hage.
Jose misstänkte från början att någon inte skulle klara sig trots extra mat, vaccination och avmaskning. De var i sämre skick än han trodde, vilket han fick se när ullen tagits av.
Nu hoppas vi att resten klarar sig från denna tuffa start de haft i livet.
2 svar till ”Sorg i fårhagen”
Det var ledsamt att läsa. Känner intensivt känslan, hjälplösheten, som infinner sig – som den bondpojke från Torslanda jag är – när ett djur plötsligt tas ifrån en, eller måste tas bort. Spelar ingen roll vad det är för djur, häst, ko, gris, får, hund, katt. Alltid lika tomt och sorgesamt. Men – en del av livet som människa och djurägare.
Följer varje vecka era öden och äventyr i det ” nya landet” med spänt intresse. Roligt Anna att läsa och nästan som en följetång ????????????.
Ja det är ruskigt jobbigt, men livet är sådant och som du säger är det en del av livet. Roligt att du hänger med Stig!