Efter att ha lämnat skiffermarken i Dourodalen hamnade vi i granitområdet istället. Vi besökte två riktigt gamla och unika byar och först ut är Sortelha.
Sortelha är en makalös, pittoresk och samtidigt fräck by innanför borgens murar. Sortelha ligger, som de flesta byar värda att nämnas, på en kulle.
Enormt fascinerade över hur allt är byggt med början 1228 i granit. Allt är bevarat som det var ursprungligen byggt, men det mesta är renoverat. Det är som att åka bakåt i tiden, jag förväntade mig nästan att mötas av en riddare på en vit häst runt varje krök.
Det var en molnig dag med lite solstrålar här och där, vilket var ett perfekt väder och den omgärdande muren skyddade mot vinden. Vi promenerade runt och njöt av att vara nästan ensamma. Återigen blir det massor av bilder och den här gången delar jag inte upp det i flera inlägg utan du får scrolla.. och scrolla.. 🙂
It is said that one night, a host of Moors surrounded the fortress of Sortelha, to take back that strategic site. In the castle were the mayor, his wife and their daughter, a beautiful maiden.
Källa
– ”What a beautiful man!” she exclaimed, following him with her eyes
– ”What a beautiful woman!” thought the Moor from the top of the walls.
From that moment, neither one of them could stop thinking about meeting. Therefore, the Moorish leader promised freedom to a Christian prisoner, with the conditions he imposed:
– ”I will speak alone with the maiden and you will open the door for her.”
The girl’s mother, who was said to be a witch, realised that something was afoot that night.
The lovers were by the walls, kissing.
– “Damn you! I curse you and turn you to stone!” – shouted the sorceress.
And the two lovers, embracing, lips to lips, were turned to stone. And so they remained, forever.
Vi tror vi gick i varje gränd, men det var ibland vårt att avgöra om det var en allmän väg eller i en trädgård.
Sortelha som by har några hundra invånare, men de flesta bor utanför muren i den modernare delen av byn. Jag gillade att det var lite övergivet, det gav en speciell känsla.
Det här är en riktigt häftig upplevelse, men dessvärre väljs den ofta bort till förmån för Monsanto. En annan by vi besökte och som du snart få läsa om på en blogg nära dig 🙂
30 svar till ”Sortelha – en resa bakåt i tiden”
Ja, det ger en övergiven känsla. Som om man vore de enda människorna.
Fina bilder!
Det var så jag kände det oxå. Tack!
Wow, säger jag bara! Vilken fantastisk plats att besöka och vilken vacker och speciell by. Bilderna är så fina. Just kombinationen sten och trä gör sig så bra men även det gröna som mjukar upp.
En väldigt speciell plats. Tack!
Fantastiska bilder från en väldigt speciell plats. Så roligt att se … jag älskar många bilder 🙂 Allt kändes så gammalt och genuint. Det kändes nästan lite främmande att se vindkraftverken …
Tack, vad bra att du gillar många bilder, då lär du blir nöjd med kommande inlägg från roadtrippen också 🙂
Som sagt; Såå kul att du gillar att fotografera (och dokumentera)!
Tack! Glad du hänger på!
Så intressant och vackert! Härliga bilder.
Kram
Tack! Kram
Oj, det var något alldeles extra. Vilken fantastisk plats!
Den där första trägrinden gör sig väldigt bra där med all sten.
Så fint inlägg 😀
Ja, jag tycker också det var en väldigt speciell plats.
Vilken vacker by och vilka fina bilder! Det här var en plats helt i vår smak så den får sparas i minnesbanken!
Tack, ja, jag är glad att jag fick se den här platsen!
Får ”sagan om ringen” vibbar av det byn, det gillar jag, vackert som sjutton ju. 🙂
Så skulle jag kunna tänka mig att bo, absolut.
Ha nu en fin måndag.
Mycket vackert, men inte en plats jag skulle vilja bo på 🙂
Spännande blandning av gammalt och nytt.
JA, de har verkligen fått till mixen snyggt, även om det mesta är gammalt.
Har aldrig sett nåt liknande! Så häftigt! Kul att det fortfarande bor människor i byn och att man ”håller efter” med underhåll och renovering. Vet inte om jag skulle vilja bo där, men orten är ett måste för en turist:-)
Exakt, helt unikt och häftigt. Nä jag skulle inte heller vilja bo där, men definitivt glad att jag fått uppleva platsen.
Så spännande och trevligt med ett besök här. Jättefina bilder! Men förvisso kändes byn övergiven och öde.
Har sett flera liknande byar runt om i Kina från denna ålder och med skillnaden att man där såg byborna ute och man jobbade på åkrarna . Så mer mer levande.
Även i norra Italien har jag sett liknande.
Roligt att läsa på om byns historia och tänka sig tillbaka.
Verkligen en njutflykt.
För mig var det en del av tjusningen att det var ganska tomt. Några hus bor det ju folk i men de flesta bor utanför murarna.
Man känner ”tidens tand” när man ser dessa bilder. Vilken otrolig borg som är byggd mellan klipporna!
Ha det fint!
Fantastisk plats som verkligen blev en tidsresa.
Tack för att jag fick ”följa med” dig till denna häftiga by, och tips att kunna läsa mer om Aldeias Historicas de Portugal.
Roligt att du följde med Ewa!
Undrar om de två älskande blir levande igen om man kysser stenarna? Tänk om!
Vilken fin liten by, så full av historia, så full av vackra dörrar, fönster, tak, skorstenar etc etc. Såg att det också bor någon, några där på AC-n utanför en vägg. Härligt att få vandra med er båda där! Tack, Sortelha känns som ett mål att besöka någon gång.
Kanske skulle provat pussa stenarna! Jajamen det bor folk i en del av husen. Sen är det uthyrning oxå om jag tolkar Google maps rätt. Men helt dött är det inte även om det var väldigt lite folk i rörelse en vardag i början av oktober.
Jag läser lite hipp som happ och ser att du föredrog Sortelha. Men de är ju olika. Vilka upplevelser du har varit med om vid de här bybesöken, så annorlunda, så häftiga, makalöst vackra gamla byar. Tänk att gå där med kameran, jag skulle aldrig lossna. Helt underbart att få vandra där genom dina fina bilder!
Ja, jag tyckte det var en annan atmosfär i Sortelha, men Monsanto är verkligen superhäftigt också! Och större. Glad du hängde med!