Sist jag berättade om läget för våra katter Assi och Sombri så skrev jag att vi inte ser Semlan så ofta, men det stämmer inte längre.
Semlan är alltså Sombris & Assis mamma. Hon är en vildkatt som var helt utmärglad när hon fött våra bebbar, därför bestämde vi att vi skulle mata henne och låta mamma och barn bli vår familj.
Här är alla inlägg om kattfamiljen så du kan läsa ikapp om du vill.
Men när Sombri & Assi blev bortstötta av Semlan så blev stämningen konstig vid matningen, hon kom och åt men annars ville hon inte ha med dem att göra. Så vi bestämde att Semlan får flytta någon annanstans. Så hon var med andra ord inte längre välkommen upp på balkongen, vilket var jobbigt men nödvändigt.
Detta skedde i november och vi har sett henne till och från under vintern, vi tror hon äter hos grannen, har sett henne i deras trädgård och hon är inte mager på något sätt. Men hon har bara varit uppe på balkongen under brunsten, vad vi vet. Så hon håller sig borta mestadels. Vilket är bra.
Men nu är hon dräktig igen. Våra bebbar föddes ca 20 april så jag tänker årets kull kanske kommer ungefär runt den tiden också. Eller tidigare, för hon är vääääldigt dräktig. Hon är ordentligt rund och rör sig inte fort.
Häromdagen såg jag Semlan sitta i en av sålådorna och Assi och Sombri var i närheten också. Hon bara satt där, medan de andra gjorde vad de brukar göra. De verkar ha accepterat att hon rör sig här omkring, även om vi inte uppskattar det. Eftersom det närmade sig frukost så gick våra pälsklingar till balkongen och Semlan gick sedan runt bland sålådorna. Såg inte vart hon tog vägen efter det. Semlan hade fått stanna om hon var kastrerad, men den planen funkade ju inte sist så det har vi lagt ner.
När jag såg henne vid vattenskålen för insekterna i vår plantering framför huset för någon vecka sedan så blinkade hon långsamt mot mig. Så som jag läst att katter gör när de visar sig tillgivna. Men jag bemötte henne inte på samma sätt. Det gör ont i mig, men jag kan inte uppmuntra hennes närvaro.
När jag ”jagat” iväg henne nerför ängen bakom huset så såg jag våra pälsklingar sitta på balkongräcket och kolla på henne. Men det var ingen rädsla eller nåt annorlunda beteende hos dem. När jag sedan kom in så hade de gått och lagt sig på stolarna på balkongen, trots att Semlan var kvar på ängen.
Det har varit ganska regnigt och blött och då är det ett väldans liv på Sombri & Assi på balkongen. För där är det oftast torrt då den ligger mot öster. Där kan de med andra ord leka av sig sin energi när de inte vill vara ute i regnet. Det känns väldigt bra att de har ett utrymme att leka på, oavsett väder samt en torr och mjuk plats att sova på, i sitt katthus.
En morgon vaknade jag tidigt av att de lekte där, men sen hörde jag en duns och leken upphörde. Då gick jag upp, tände utebelysningen och såg våra pälsklingar på räcket och de tittade bort i andra änden av balkongen. Jag öppnade då dörren och pappa katt flyger iväg. Det gläder mig att våra inte skräms bort utan att de kan vara kvar trots besöket, men jag vill ju inte ha någon annan katt hos oss.
En annan regnig dag så såg jag Semlan på ängen. Hon gick uppåt mot vårt hus så jag gick ut och tänkte jag skulle mota bort henne. Men då var hon borta. Hon rör sig ju inte så fort nu när hon är dräktig så jag gick till gamla hönshuset för att se om hon stuckit in där. Jomen visst hade hon det. Men när jag öppnade dörren sprang hon ut och iväg bort från oss. Där inne är det ju ganska varmt av solen på plåttaket och det finns fina platser att lägga sina ungar. Därför har Roger ordnat med en tröskel så hon inte kan krypa in under dörren igen.
Assi har fått smak på ängens djur. Han sitter allt som oftast nere på vår äng och spanar in i det höga gräset eller vid något hål av något slag.
Jag tycker Assis päls ser bättre ut, kanske det är det nya fodret med flera smaker?
De verkar också mycket mer trygga när de äter nu. Kanske för att de sitter under sitt hus? Eller för att det är mindre mängd mat varje gång med kattmataren så de hinner äta upp innan de behöver hoppa upp och se om det kommer någon annan.
Eftersom jag inte håller i kameran så mycket nu (tyvärr fortfarande för tung) så är alla bilderna från en stund vid poolen i söndags då jag hade med mig kameran ut. Semlan & pappan finns på gamla bilder om ni kikar in på länkarna i inlägget.
32 svar till ”Våra katter samt deras mamma & pappa”
Vad roligt att läsa om katternas föräldrar och att de verkar mer trygga. Hoppas att dräktigheten går vägen för Semlan. 😻
Ha en fin onsdag!
Vi hoppas också Semlan fortsätter må bra och nu inser att det inte finns någon bra plats att lägga ungarna hos oss.. Tack detsamma!
Vilka trygga fina individer Assi och Sombri har blivit. Nu får vi bara hoppas Semlan hittar något bra ställe (inte hos er) att föda på, så ni inte hittar fler små sötnosar i något hörn eller att hon sedan kommer och bär dem till er….
De blir allt tryggare för varje dag. Häromdagen sprang de inte och gömde sig när det kom en bil in på tomten. De sprang iväg en bit, men inte ”hem”. Nej vi hoppas verkligen inte det dyker upp små ungar någonstans, vi tror vi har markerat att hon inte är välkommen, men man vet ju aldrig. Tror inte hon bär hit dem, jag motar ju alltid iväg henne när hon kommer.
Ja, det är vildkatters öde med många kullar. Hoppas att hon finner en bra plats till ungarna när det är dags. Det är ju inte hel önskvärt för er att ha dem på er tomt så det är bra att du markerar.
Vi hoppas det går bra med hennes kull, samtidigt som vi inte vill ha fler katter i omgivningarna. Viktigast känns ändå att Semlan överlever även om hon inte bor här hos oss så finns hon i våra hjärtan.
Trygga och fina. Inte helt lätt att få katter göra som man vill men verkar fungera bra med mamman.
Det har du rätt i, inte helt lätt. Men det verkar som att Semlan förstått, däremot är pappan lite mer trotsig dessvärre.
Låter bra att Semlan har förstått i alla fall. Även om det gör ont i ditt mammahjärta att schasa bort henne.
Får hoppas att pappan fattar snart med.
Ha en bra onsdag.
Kram Carin
Ja vi hoppas pappan fattar snart med, ska vara beredd med en vattendusch nästa gång! Tack detsamma! Kram
Trevligt att läsa om er kattfamilj, riktigt trevligt.
Men man måste ju sätta en gräns, jag är kass på det men det har du gjort bra.
För många år sedan hittade jag ägg från en duva på vår balkong, dum som jag var satte jag ingen ”gräns” utan lät det fortgå, det var ju sååå ”gulligt”.
Var ett rent helsike att sanera balkongen efter det men nu har jag lärt mig.
Ha en fin eftermiddag nu.
Kul du gillar! Vi tog bort våra duvors boplatser när de var ute och flög och det inte låg något ägg i. De bodde här när vi flyttade hit, men nu håller till de till runt om bara. Skönt! Förstår det var svårt att sanera, de skitar ner väldigt. Detsamma!
Det är så synd att planen för kastrering av Semlan inte gick i lås, skulle det inte gå med p-piller? Hoppas hon hittar ett tryggt ställe att lägga sina ungar på. Jag förstår fullt ut att ni inte kan ta emot ännu en kull, och ni avvisar henne på ett fint sätt tycker jag.
Kram
Veterinären vill inte ge p-piller under en längre period, bara i väntan på kastrering. Jag försöker vara försiktig men bestämd med avvisningarna av henne. Pappan är jag hård mot dock! Kram
Ni är ju djurälskare så jag förstår att det känns en hel del i hjärtat att mota bort Semlan. Men ni kan ju inte ta hand om alla vilda katter och deras avkommor och om Semlan ska komma med nya ungar till er varje vår så blir det ohållbart. Sombri och Assi måste så klart komma i första hand. Nu verkar de vara trygga och vågar stanna även när mamma och pappa kommer på besök men man vet ju inte om det skulle förändras om ni låter familjen samlas. Jag imponeras av att du klarar av något så svårt som att mota bort en dräktig Semlan. Ett måste men ett svårt sådant även om det är helt rätt.
Som vanligt jättefina bilder.
Kram
Nej det är verkligen inte lätt att mota bort henne, men jag har inget alternativ och det skulle vara ohållbart med fler katter. Tack, kram
Tufft läge, men jag förstår precis hur du tänker även om det svider i Semlanhjärtat- det kan ju inte hjälpas.
Skönt att de är trygga och att de har varandra.
Ja otroligt tufft, men det är ju livet, så bara bita ihop och mota bort henne.
Underbart att läsa om hur bra det har gått med era fina katter, och hua, förstår hur svårt det måste kännas att köra bort mamma katt <3 Och nu bebisar på gång igen… spännande 🙂
Härliga bilder som andas ro och harmoni <3 Stor kram!
Ja det är svårt men nödvändigt så klart. Hoppas hon håller ungarna långt borta. Tack vännen! Kram
Jag förstår så väl att det känns jobbigt för er att mota bort Semlan men jag förstår också att det är helt nödvändigt. Vi hoppas det går bra för henne.
Ja det är nödvändigt, hoppas också allt går bra för henne!
Tufft att mota bort Semlan, men förstår också att det måste vara nödvändigt!
Såna fina bilder på de ljuvliga katterna!
Ha det gott!
Tack, ja det gör ont men är nödvändigt. Detsamma!
Så söta och fina era katter är. Det är synd att det inte funkar att Semlan också är hos er. Jag förstår att det känns jättejobbigt att mota bort henne. Tur att det inte är jag som är i eran situation, för jag är så himla mjäkig. Jag skulle kunna sluta som en sån där ”crazy cat-lady” som har hela tomten full med katter 😀
Hade jag inte varit allergisk hade vi kunnat haft hur många olika djur som helst.. 🙂 Men det är också ett ansvar och vi behöver vår frihet, så det räcker gott med de två vi har.
En svår situation ni har nu. Semlan vet ju att ni tog hand om henne och ungarna, katter är inte dumma…och födseln närmar sig. Förhoppningsvis så hittar hon ett annat ställe att föda dem på i år.
Så fina foton igen. Jag älskar att se på era katter. Det slår mig nu, finns ingen djurskyddsförening som tar hand om katter som Semlan, i er närhet?
Lycka till på alla sätt!
Kram
Det är det. Tror faktiskt inte hon kommer med dem, eftersom vi jagar bort henne. Men jag vet ju inte, och händer det så får vi jaga bort dem också. Assi & Sombri var ju vilda också när de kom första gången, så rädda för oss, det borde gå att jaga bort nya kullen. Hoppas det. Tack snälla! Det finns djurskyddsföreningar i Algarve och Lissabon, men har inte hittat någon här omkring. Kram!
Hej Anna! Vad häftigt att ni har fått vildkatter tama. Då tänker jag på Semlan. Ni ska väl inte ta hand om fler kattungar? Jättefina bilder på Assi och Sombri.
KRAM Anna
Vi har inte fått Semlan tam. Däremot våra pälsklingar, de var vilda, uppvuxen med sin vilda mamma, och jag tämjde dem för att kunna kastrera dem. Nej vi ska inte ha fler katter. Tack! Kram
Förstår att det är svårt, men ni måste ju sätta gränser … Fin berättelse och fina bilder!
Tack! Ja det behövs gränsdragningar.