Måndag igen. En ofta hatad veckodag. Varför? Hur är det med måndagen, hatar du den?
Det dök upp en bild i mitt (Annas) flöde på Facebook, en person som höll en skylt där detta var skrivet:
Du hatar ditt liv, inte måndagar
Självklart började jag reflektera över det, det är ju sån jag är. Vad är det som gör att en känner hat för måndagar. Vad är det för fel på måndagar egentligen? Ligger det något i citatet, är det kanske ens livsval det är dags att se över om en hatar måndagar?
Varför hata måndagar?
Är alla dagar en transportsträcka till helgen? Om svaret på den frågan är Ja, så är det inte konstigt om måndagar inte är en populär veckodag. För det betyder ju att det är fem dagar kvar tills livet börjar igen. Om en lever för helgerna och semestern.
Är det jobbet som är orsaken? Arbetstiderna, arbetsuppgifterna, kollegorna? Vad kan en göra för att jobbet ska fylla en annan funktion än att bara att betala räkningarna. Kanske det är så att räkningarna behöver bli färre, så kravet på inkomst är lägre?
Eller är det kanske bara en vana. En normalitet. Något som är accepterat och bara att gilla? Alla hatar måndagar. Eller?
Kan det vara så att kontrasten mellan söndag och måndag gör måndagar så jobbiga? Att söndagens lediga dag, kanske med härligt umgänge med familj och vänner ska ta slut för att stämpla in på jobbet på måndag morgon. För tisdagen är ofta inte lika tuff som måndagen väl?
Är måndagen förknippad med känslan av att friheten att göra egna val är begränsad? Att en lever för någon annans behov? Att ens egna val får vänta i några dagar tills det blir ledighet igen?
Vi tänker att allt egentligen handlar om hur vi möter våra egna känslor och reaktioner. Hur vi agerar på dem. Om måndagar känns jobbiga, kanske det är viktigt att sluta hata dem. Att istället öppna famnen och ta emot måndagen med samma glädje som ofta sker med fredagen. Kanske försöka se måndagen som en nystart till att skapa en fantastisk vecka.
Bara reflektioner. Vi har också måndagar. Men vi hatar varken dem eller någon annan veckodag. Däremot är vi väldigt övertygade om att antingen så gillar en läget och gör det bästa av det eller så förändrar en läget. Vi är bra på förändringar.
Bilden har Roger fotat i Alcacer do Sal
/Anna & Roger
16 svar till ”Vi hatar inte måndagar, gör du?”
Jag har inga problem med måndagar. Får ju ofta tänka efter – vilken dag är det idag?
Att inte gilla måndagar ligger nog i att det är ”slut på friheten” för denna gången. Lite på allvar och lite på skämt. Povel Ramel (om nån minns honom) sjöng redan på sin tid ”Åh det är måååndag morgon och mitt huvud känns så tungt” Det har nog varit så att en ”ska” ogilla måndagar. Sedan lång tid tillbaka.
Klart vi minns Povel, och ja ibland undrar jag om det inte är av gammal hävd som saker är som det är.
Som pensionär i Spanien kan man ha Lördag sju dagar i veckan om man vill.
Bra när en kan tänka som det passar en!
Vi har inga problem med måndagar oavsett om vi jobbat eller som nu är lediga. Trivs man med sitt liv, arbete och annat runt omkring är det inget problem!
Så känner vi också, men kanske måndagar kan vara ett gissel även om en trivs med sitt liv?
Måndagar är bäst, många dagar att längta till fredag och helgen.
Nu är det dock lördag hela veckan☺️????
Härlig inställning!
Så bra och tänkvärt inlägg.
Du äger din egna tid och det är bara du som kan göra något åt den. Jag försöker påminna mig om det hela tiden. Jag har mitt egna ansvar att må bra och skapa ett bra liv som är meningsfullt och ger mig mervärde. Då brukar de små tingen var det som ger mig mest energi och glädje såsom en promenad i naturen, häng med familj och vänner eller att bara vara i nuet och känna tacksamhet.
Ja en äger sin egen tid, så sant! Att njuta av nu är nog en nyckel 😀
Intressant reflektion! Jag tänkte efter, och det är skönt att komma fram till att jag inte hatar måndagar. Trivs med mitt jobb, som är väldigt fritt, och mina projektkollegor 🙂
Vad bra Helena! Visst är det bra att reflektera ibland 😀
Så här lite efter (ni uppdaterar inte i Lindas grupp längre så jag missar era inlägg)……nej, jag hatar inte måndagar.
Jag har ett arbete jag älskar (eller i alla fall trivs vansinnigt bra med). Det tror jag är viktigt om man ska uppskatta måndagsmorgnar. Dessutom försöker jag leva i nuet, även om jag så klart planerar olika saker i framtiden.
Någonstans måste man inse sitt egenansvar. Varför hatar jag måndagar? Vad kan jag göra åt det?
Jag skrev senast igår, i en grupp som vänder sig till italienälskare, att min upplevelse är att italienare (sydeuropéer) väljer att leva livet medan vi här i norr mest planerar för det. Utan att vara förmäten vill jag väl mest förmedla att dagarna blir som Du gör dem. Vare sig det är måndag, fredag eller söndag.
Skönt att läsa att du är tillfreds med dina val, för det tror jag också är en stor del i om en gillar måndagar. Vi tycker det är för mkt reklaminlägg i den gruppen (vilket vi så klart meddelat Linda). Du kan ju prenumerera på våra inlägg via e-post istället kanske.
Done! ????
😀