Vi klipper banden med Semlan

Det är ett tufft beslut vi har fattat men vi känner att det är nödvändigt att klippa banden med Semlan.

Vi började ju mata Semlan när vi såg hur utmärglad hon var i våras när hon väntade Sombri & Assi. Och det har gått så fint att ha alla tre här vid matdags. Tills nu.

Semlan är fortfarande vild, även om jag kan närma mig henne lite mer och hon är inte lika rädd längre. Men det betyder också att hon tar för sig mer på balkongen. Hon fräser och slår med tassen mot våra pälsklingar. Hon hänger inne i deras hus och jag tycker det verkar som att hon gör Sombri & Assi osäkra. Jag tror inte de riktigt vet var de har henne, hon har skjutit dem ifrån sig men ändå hänger hon i deras hem. Det är väldigt tydligt att de inte kan slappna av när hon är i närheten i alla fall.

Semlan tar våra bebbars mat, de backar undan när hon går till deras tallrikar. Jag ser henne ofta komma springandes från grannen (som har många katter). Jag misstänker att de matar henne också, eller att hon snor till sig mat där när de inte är hemma. Det är inte personer som vi har någon dialog med på grund av tidigare obehagliga samtal, så att komma överens om vem som ska mata är inget alternativ.

Det verkar inte gå någon nöd på henne, inte nu i alla fall. Och med tanke på hur hon påverkar Sombri & Assi så vill vi markera att det här är deras hem. Tyvärr inte hennes.

Så nu får inte Semlan någon mat hos oss längre. Den första morgonen när hon inte fick mat så förstod hon nog inte vad som hände. Jag blängde på henne, sprutade lite vatten och markerade att hon inte längre var välkommen på balkongen. I resten av trädgården bryr jag mig inte, där får de göra upp själva.

Det gör så klart ont i hjärtat att ha tagit det här beslutet, men vi behöver välja sida. Vi vill inte riskera att hon vinner en intern uppgörelse och får dem att flytta härifrån. Hon är vild och klarar sig i vilt tillstånd. Våra pälsklingar har alltid, åtminstone sedan hon övergav dem, haft sin mat- och sovplats här.

Om det skulle bli så att Semlan magrar och kommer hit och tigger så kommer jag nog ge henne mat. Men inte på balkongen. Jag får hitta en annan plats till henne där hon kan få sin mat i så fall. Men jag hoppas det inte kommer till det, utan att det är någon annan som nu ser till att hon får mat. Framtiden får visa vad som händer, men just nu får hon i alla fall inte mat av oss och hon är inte välkommen på balkongen.

Och igår (några dagar efter att hon slutat få mat här) satt hon på balkongen vid frukostdags, men när jag kom ut med tallrikarna till Sombri & Assi så gick hon iväg direkt. Rutinen är nämligen ändrad till att jag förbereder tallrikarna inne istället för att ställa ner tallrikarna på balkongen och där fördela maten till tre. Så hon har nog lärt sig att den nya rutinen inte inkluderar henne.

Usch vad det gör ont i mig, men jag behöver värna om våra små. Och det har blivit skillnad, de är mycket lugnare igen nu när Semlan inte kommer i tid och otid till balkongen.

Översta bilden visar när hon snopen går bort över ängen när hon nekats frukost.