I april/maj fick vi en kull med vilda kattungar, men de flyttade när ungarna var tillräckligt stora och då såg vi bara mamman stryka förbi ibland.
Men nu hänger de alla här omkring. De bodde under våra vattentankar på baksidan av huset ett tag, men nu har de hittat en annan sovplats. Ibland ser vid dem flera gånger på en dag, ibland hör vi dem bara på kvällen.
Älskar ju djur, särskilt katter och grisar. Har inte riktigt mage att skrämma iväg dem. Tycker det är så otroligt mysigt att se dem alla tillsammans, fast de nu bara är fyra stycken (de var fem från början).
Att se lekfullheten hos ungarna och tröttheten hos mamman. Hur de små jagar, utan lycka, men ändå försöker igen. Och igen. En vacker dag lyckas de ju, det vet jag. Såg mamman springa över fältet med en svala i munnen samtidigt som tre svalor cirklade över henne. Naturen inpå knuten gillar jag, oftast i alla fall.
De går gärna och dricker vatten i vårt fågelbad, det står ett par gamla trästolar strategiskt placerade så även icke flygande djur kan komma åt vattnet.
När vi duschat i uteduschen så forsar vattnet ut från altanen och ner där vi har fruktträd. Där är mycket skugga så vattnet ligger kvar i jorden ett tag. Där ligger ofta ungarna och svalkar sig.
De är något mindre rädda nu. Vi kan sitta på altanen och de går ändå fram och dricker. Jag kunde gå och fota dem häromdagen utan att de sprang iväg. Men de är fortfarande vilda, så om jag kommer för nära så drar de iväg från tomten, trots att jag pratar med en väldigt mild och gullig röst.
Jag matar dem inte utan det är väl tillgång till vattnet och svalkan under vattentankarna och fruktträden som de uppskattar. Tror jag.
De senaste dagarna har jag bara sett dem en och en. Stöter mamman bort dem? Någon som vet?
Översta bilden visar en av ungarna som svalkar sig på fuktig jord bland ogräset.
10 svar till ”Vildkatterna hänger hos oss”
De känner trygghet i er närhet och när det finns tillgång till vatten samt ställen att skugga sig på, ställen de känner igen från första början så kommer ni säkert att få besök med jämna mellanrum av dem. Troligen alltmera en och en, de ska klara sig själva efter ett tag utan mamman. Av den erfarenhet jag har av katter så drar sig mamman ur ”leken” när kattungarna har lärt sig att klara sig själva, fånga sin egen mat etc. Det hör helt säkert till naturens gång, så är det med hundar också även om de under samma tak kan samsas hur bra som helst, men ”navelsträngar” klipps av i alla fall.
Fina bilder på era kattgäster! 🙂
Tack för katt-kunskapen 🙂 De är så välkomna här. Det är ju svårt att fånga dem på bild eftersom de inte är tama, men glad jag fick till några i af.
Åh, vilken lycka! Jag hade precis som du pratat med gullig röst och försökt fotat dem. Ser att Karin har ett bra svar på din fråga. Jag har igen aning!
Ha det fint!
Kram
Ja det är en stor lycka, särskilt eftersom jag är allergisk och inte kan ha en egen katt. Inte heller två 🙂 Glad Karin kunde svara på min fråga! Du med 🙂
Trevligt med vildkatterna som trivs hos er.
Vatten är ju viktigt så troligen lockar det. Vi ställer i Torrevieja varje kväll ut vatten så att ev. vildkatter kan komma förbi och in genom grinden och dricka. Och det gör de. Är vi inte på plats finns vatten i vattenkannor. Såg också att Karin hade ett fint svar. Bra för oss alla att läsa.
Ja det är riktigt trevligt! Helt säkert lockar vattnet, vilket är bra. Vill ju de ska dricka. Bra ni också säkrar att katterna får vatten.
Är varken katt- eller hundmänniska. Men bloggaren Emma i Malaga hade en vildkatt ”Tramse” som betedde sig precis som ”dina” katter. Hon ställde ut matrester åt honom, som han uppskattade, men han lät sig aldrig kramas eller klias. Han la sig under solstolar och njöt av skuggan när det var som varmast.
Vildkatter finns det ju massvis både i Spanien och Portugal…
Tack, skönt att läsa att fler har samma erfarenhet. Här ställer vi inte ut någon mat, för då kanske de inte rör på sig när vintern kommer och det finns vatten överallt.
Ett härligt inlägg om katterna 🙂
Tack, gillar våra små vilda odjur 🙂