Vinprovningen på Quinta de La Rosa bokade jag samtidigt som jag bokade vårt rum, för att vara säker på att vi fick plats på rundturen.
Personen som höll i den guidade turen och vinprovningen var ganska duktig på engelska, men hon talade väldigt enformigt. Det gjorde att jag försvann i mina egna tankar emellanåt, tyvärr.
Men vi fick berättat för oss om gårdens historia och hur de kämpat rent ekonomiskt men sedan återhämtat sig och nu har egen produktion av vitt vin, rött och rosé samt portvin. Men även öl och olivolja.
Deras viner exporteras, men Sverige finns inte med på listan av länder som säljer de la Rosa viner. De svenska generna i ägarfamiljen till trots.
Rundvandring i vinproduktionen
Rundvandringen gick igenom produktionen, vinkällaren och till slut så hade vi en vinprovning inne i de dunkla lokalerna. Det fanns möjlighet att boka en guidad visning av deras odlingar, men det hann vi inte med, så vi såg aldrig deras druvor på växtplatsen. Däremot i plastbackar i produktionen.
Vinprovning
I vinprovningen ingick det två bordsviner (ett vitt och ett rött) samt två portviner. Det fanns vatten på bordet men inget tilltugg.
Bordsvinerna var inget speciellt tycker vi, vi gillar tyngre viner. Däremot var portvinerna goda. Vi köpte med oss en flaska med 10 årig tawny portvin.
Vi var ganska många på rundvandringen och vinprovningen så det blev lite för mycket studiebesök över det hela. Som när en i skolan åkte hela klassen och kollade på kexfabriken i Kungälv…
Så ”hotellet” var toppen, men den guidade turen och vinprovningen sisådär. Den största behållningen av vinproduktionen var att vi kunde se stampandet, men det behövdes ingen rundtur för, eftersom vi hela tiden hade tillgång till produktionslokalen.
14 svar till ”Vinprovning på Quinta de la Rosa”
Vilket mysigt hotell ni bodde på. Jag tänker på dygnen vi tillbringade på ställplatsen i Peso sa Regua. Vi förstod att vi inte ville ens försöka ta oss runt med husbilen på småvägarna på Dourodalen sluttningar så vi bokade en guidad tur till två olika vingårdar och med en båttur på floden. På den större vingården producerades även bordsviner, vilka var så där men på den lilla familjedrivna gården där vi åt lunch köpte vi ett alldeles underbart portvin som vi lite andaktsfullt njöt av under vintern.
Det finns så många sätt att uppleva Dourodalen, och jag tror många gör som ni gjorde. Och portvin är så himla gott!
Spännande, har varit på vinprovning på en engelsk (!) vingård, det var på förmiddagen… 🙂
Jag har faktiskt också varit på en engelsk vingård, dock inte vinprovning men ändå spännande att uppleva en engelsk vingård.
Tänk om man skulle slå sig på vintrampningsyrket ? Det gäller att inte ha fotsvamp då kan jag tro 🙂
Tack för härliga bilder och din text till! Förstår väl att du måste ta någon bild lite nu och då eftersom guiden malde på, haha…
Sånt händer dessvärre nu och då. Känner igen det från en av våra vinprovningsresor här på ön. Jag sov mig igenom allt. Det finns guider och det finns guider, de som brinner och de som inte brinner tillräckligt mycket för det de ska berätta om.
Hahah, kanske det 🙂 Så är det och det gäller att sysselsätta sig med annat då.
Trevligt att vara med på vinprovningen och du fick till fina bilder.
Men jag instämmer helt i att behållningen blir mycket större och mer personlig om det är en mindre grupp. Lite smolk i bägaren också att guiden inte var så entusiasmerande.
Vi har varit på en del vingårdar både i Frankrike, Spanien och Italien men ofta har det då varit max 15 deltagare och det ar känts lagom. Och ofta brukar en ju få tilltugg av något slag till- Inte minst just bröd för att neutralisera de olika vinsorterna man provar.
Det var kanske runt 15 deltagare, tycker det var för många. Den andra vi var på var vi bara 3, så lyxigt! Återkommer om den. Ja något att neutralisera med emellan behövs verkligen.
Visst har gruppstorleken stor betydelse för känslan av studiebesök vill man helt undvika. Sedan har entusiasmen hos guiden också stor betydelse. När vi var i Berlin besökte vi ett mindre och lokalt bryggeri och det var mycket intressantare än att besöka Guinness i Dublin. Vintrampningen måste dock varit en upplevelse att se.
Ja det var inte den bästa guiden, men så kan det vara. Otroligt fräckt att se vintrampningen. Kan tänka mig det var intressant med det lilla lokala bryggeriet.
Jaha, då vet ni det. Ser ut som ett rätt otacksamt jobb att ”knäa mitt i smeten” så att säga. Inget arbete jag skulle vilja ha.
Ja så är det absolut, nu vet vi det 🙂 Inget för mig heller att trampa runt i vin. Jag dricker det hellre!
Jösses,trampar de på riktigt!! Trodde att det var maskiner som gjorde det idag, wow vilken grej!
Ha det fint!
Visst är det häftigt! Ja där trampar de på riktigt, men finns säkert maskiner på andra vingårdar. Vet faktiskt inte 🙂