Ja det här med att få kultingar känns inte som om det skulle så vara så lätt som vi hoppats på!
Det är nu tredje gången gillt, hoppas vi! Torsten är en liten grabb, med korta bakben. Belle är en ståtlig och reslig dam som inte gärna knäar för herrn. Det resulterar i att när han buffar på henne för att hon ska sänka sig, så gör hon det så han kommer upp, men sedan sträcker hon på bakbenen allt vad hon orkar! Han får problem att komma in, vilket han visserligen gör till slut, men det har varit jobbigt för honom, samt att en hel del sperma hamnat utanför.
Nu har vi lagt ut trädgårdsplattor på diagonalen i ett mindre utrymme i deras lösdrift. När han står på plattorna och hon inte gör det så blir det en perfekt matchning!
Om de inte hade sin naturliga drift hade det nog inte blivit något parande av förut, för fick han hoppa upp och ner som en guttaperka eftersom han gled ut titt som tätt. Han blev trött och frustrerad och Belle var otålig och irriterad. Skavsåren blev djupa av hans lättklövar som hela tiden rispade mot hennes hud i hans försök att hålla sig kvar.
Men nu.. nu är det en vacker kärleksakt! Han hoppar upp på henne en gång och sedan står han där, hela tiden tills han är klar! Mindre stress och frustration hos dem ger mig nya hopp! Det är så tråkigt att bli besviken var tredje vecka, så visst är jag förberedd på att det inte tar sig denna gången heller, men än ger vi inte upp! Snart kommer ju även våren med värme och vårkänslor ;-).
13 svar till ”Betäckning”
Så bra, ibland får man ju faktiskt hjälpa till för att det skall bli bra!Håller tummarna!
Kramen //annett
Hoppas att det går vägen!
Kram Lallis
Håller tummarna att det går vägen den här gången. Fiffig lösning på problemet! 🙂
Blir sittande, fnissande för mig själv när jag läser dina rader ”Han hoppar upp på henne en gång och sedan står han där, hela tiden tills han är klar!”. *s*
Kram
Kärt besvär förstår jag ,även onm det blir besvikelse..kramen!
Hejja Torsten! Kärlek är svårt…
Ankungherrarna vet inte riktigt vad det är de är ute efter och försöker följa sina instinkter, slutar mest med att de blir stående o trampar omkring på ryggen på damen… (aj!) eller att de hamnar åt fel håll…
o får fadern syn på dem jagar han iväg sönerna för att avsluta saken – och hamnar bakofram. han borde veta bättre för förra året hade han uppenbarligen lyckats.
Hejsan!Jag håller tummar och tår för att det ska lyckas den här gången.
Hälsn. Katarina
Någon gång måste ju turen vända och är man då riktigt lyckligt lottad kan ju även turen komma i skov. Det är det vi hoppas på nu!!
Annette – jag hjälper gärna till 🙂
Lallis – tack för att du hejar på!
Stina – hihi kul att du fnissar, det bjuder vi på, alla tre tror jag 🙂
Vivan – jo, jag har ju hellre såna här problem än andra mindre angenäma.
Maria – puh, skön att höra att även andra djurarter kan ställa till det 🙂
Katarina – tack snälla!
Granne L – ja, det tycker jag vore väldig trevligt! Tack
Skam den som ger sig heter det ju……. stackars Torsten som är för kort i rocken för sin tjej men fiffigt det där med plattorna! Kram L
Jag håller tummarna!
Hihi… Det var kanske inte meningen att skratta åt problemet, men det var roligt skrivet…;) Hoppas att det löser sig med plattorna. Håller tummarna! Kram!
Åh, det låter inte helt lätt för dem att få till det. Vad bra att ni hjälper dem på traven och ger honom något att stå på.
Hoppas det blir bebisar av denna gången!
Kram
Vilket jobb Torsten åkte på, tur att ni kunde lösa storleksproblemet med brädor! Hoppas det blir nya smågrisar nu, håller tummarna!
/Caroline