Att det regnar och är tråkigt väder visar sig oxå på mina grisar!
Chico är ju en innegris sedan tidigare, så han vill ju gärna springa in om det så börjar dugga lite! Det enkla lilla skydd jag gjort under studsmattan till honom och Belle duger inte när det kommer en liten skur, nä då ska han stå vid dörren in till stian (som jag medvetet håller stängd när det är varmt ute) och vänta på att jag ska släppa in honom där.
Belle är gärna ute, men när det ösregnar vill hon oxå in förstås, men hon kan tänka sig att stå under studsmattans skydd ett bra tag i väntan på att regnet går över. Men om det är ihållande springer hon in..skrikandes över att regnet ju är kallt och obehagligt :-).
Torsten är en gris som bott ute halva året i hela sitt liv (tror jag). Men här vill han inte det! Nä, han vill ju självklart vara nära de andra i flocken (som han ju bara pratar med genom eltråd och boxväggar). När det öser ner ute så duger det inte att vara i sitt provisoriska pressenningshus, när då springer han fram och tillbaka vid ingången till sin hage och väntar på att bli insläppt i stian istället! Han kan springa där i över en timme, bli riktigt genomblöt och ändå inte gå till sin lilla hydda. Så då går jag ju självklart och släpper in honom i stian till slut, till de andra två. Inte vill jag att han ska känna sig utanför!
Nu har det ösregnat i ett par dagar här, så jag har inte ens försökt ta honom till hans hage, utan alla tre grisarna har fått gå ut och fixa sitt och sedan springer de in igen.. men inte Torsten, han vill INTE ut! Jag måste putta ut honom för att han ens ska gå utanför tröskeln. Han älskar verkligen sin box i stian!
11 svar till ”Grisar i regnet”
Klart Torsten älskar sin box, så fin den är med allt gossigt halm! Här öser också regnet ner…Ska trösta mig med kräftor och Morden i Midsumer ikväll! Kram
Torsten verkar vara en klok kille – vem vill ut i det här vädret?
Ja de grisarna! De vet allt vad de vill! 🙂 Jag hoppas att få träffa dina nassar ngn gång anna, det vore kul! (och dig med, då)
Jag har fått bära in mina småttingar (knappt tre resp. fyra månader) trots att deras koja var helt torr och fin, för de sprang som tokar i regnet med gåshud och raggen på ända, längs staketet och skrek efter mamma! 😉
Stackars lilla Torsten då;) de är ju för goa de små djuren de vet allt vad de vill. Mina höns är så olika. En del står gärna i ösregnet och någon annan vägrar ens gå ut med en fot Haha. Har du andra djur än grisar? Kram Lotta
Så underbart det är att läsa när Du beskriver Dina kära små grisar, Torsten vill nog ta igen att han fått var ute så mkt tidigare i livet,
Vi får hoppas det blir lite varmare och skönare för dem!
Kram //annette
Ha, ha! Det finns likheter mellan dina grisar och mina hundar… Jag drar och sliter för att få dom att gå ut i regnet och dom verkar ha betongfötter bägge två :-)…
Kram! /J
Alfred går gärna ut i ur o skur.. han verkar strunta i vilket 🙂
Alltså om jag skriver in adressen på min blogg här..blir mitt namn blå då? 😉
CCC – tack jo, jag vill att de ska ha det mysigt i sitt hem med ;).
Erica – jo, grisar är smarta.. men han har ju en hydda som han kan gå till
Lotta – visst är dem! Du är välkommen precis när du vill!
Lotta – visst är dem individer djuren! Ja, vi har en katt med som bor i stian oxå.
Annette – ja de gillar ju värme, så det är klart att stian drar. Igår var de ute hela dan!
Uffematten – betongfötter..hahha kul uttryck!
Teresia – han e för go Alfred! Ja, typ så blev det blått då.
Tänk om jag hade varit en minigris då hade jag velat ha dig som matte, bättre matte än dig kan man inte ha.
Kram
Sådana här grisen som finns på länken såg vi, supercoola dom heter Red river waterhog
https://images.google.se/images?um=1&hl=sv&rlz=1T4ADBS_sv___SE205&q=red+river+hog&start=20&sa=N&ndsp=20
ja just det glömde ju och skriva vart vi såg dom *Ler* på London Zoo