Mina tankar i en annans ord

Japp, så här är det. Jag har funderat och tänkt på hur jag ska få till ett inlägg om bloggandet och kommentarer, men inte hittat det rätta ”knycket”. Rätt var det är så ser jag att Snäckan har skrivit om det och självklart så har jag frågat henne, för här kommer ett citat ur hennes inlägg, precis så här tycker nämligen jag med! Tur man har bloggvänner så man kan låna varandras inlägg när det är stiltje i skallen ;-). Ps. Jag har ändrat de personliga delarna till att passa min verklighet.

”Det slår mig gång på gång och banne mig flera gånger om dagen, den är FANTASTISK den här bloggvärlden. Vilka underbara, underbara människor som man får möjligheten att lära känna, dela glädje och sorg med, få stöd och råd av och även träffa ”på riktigt” och lära känna lite till. Tänk på det alla ni smygsurfare som tassar runt här regelbundet. Om man inte ger då kan man ju heller inte få!

Och jag kan inte för min värld förstå vad ni får ut av den trista envägskommunikation som regelbundet smygsurfande innebär. Jag menar, i verkliga livet, när ni stöter på en bekant på gatan, inte väljer ni då att titta åt ett annat håll och låtsas som det regnar. Nej ni höjer antagligen handen i en hälsning eller stannar till och pratar en stund.

För mig är bloggvärlden inget annorlunda. Naturligtvis så behöver man givetvis inte kommentera vartenda ord som jag hasplar ur mig här på bloggen men det är som på livets väg, ibland vinkar man och ibland byter man några ord. Det är banne mig ren artighet. Och är man inte intresserad om vad det dillas om här, don’t come back!

Så ni anonyma bloggare som återkommer gång på gång och med all säkerhet har skrivit på era egna bloggar att ni uppskattar kommentarer. Ge er till känna så att vi har en chans till en intressant kommunikation istället för en trist monolog.

Och ni, mina irl-vänner , ni får också en känga för det tamefasiken en ganska obehaglig situation när man stöter på er på stan och ni är helt och fullkomligt uppdaterade om vad som händer i mitt liv utan att jag ens vet att ni varit här.

Och förresten, ni som hävdar att ni inte har tid att kommentera. Kyss mig i röven. För har ni läst ända hit ner, ja då har ni banne mig tid att skriva ”hej, i was here” och trycka på send!” ”