Då har ni fel! I morse fick jag uppleva något helt nytt för mig!
Belle brunstar, har gått in i högbrunst idag. Hon o Chico var ute o kissade, sedan sprang de in igen. Regnet hänger i luften så de ville väl vara inne en stund till. Jag stängde in dem och släppte ut Torsten i samma hage (som jag gjort så många gånger förr) för att han skulle få kissa och sedan stänga in honom med i några timmar till. Men han var helt galen, han sprang runt runt och runt…Ner till mig i stian och upp igen, runt i hela hagen. Verkade som om han letade efter något och jag förstod ju snabbt att han kännt doften av Belle och därmed måste hitta henne så han får kliva på.
Andra morgnar har han visat noll intresse för att kissa, inte förrän han ser Belle. Så jag tänkte jag släpper väl ut henne i hagen bredvid så han kan kissa o sedan gå och sova en stund till. Men nädå, det blev inte riktigt så.
Då blir han ännu mer galen, nu när han ser henne, känner doften så stark och inte FÅR kliva på! Han lät som en hes kossa MÖHHHH MÖHHHH med djup röst. Chico blev rädd och undrade vad det var för nåt. Belle stannade mitt i ett steg. Hon bajsade utan att ändra kroppsläget som de normalt gör och hon vägrade att flytta sig. Suggor som är mogna för betäckning stannar och står still om man rör dem vid bakdelen. Men Belle hon står still under hela sin brunst, så henne blir inga problem för torsten att kliva på när han väl får chansen.
Hur som helst, så kunde de ju inte hålla på så jag försökte få in henne igen när jag insett att det inte var en sån bra idé. Men hon ville ju inte rubba sig, hon var ju beredd! Inte ens en god brödskiva kunde få henne att ens ta ett steg. Hon var inte ens intresserad av brödet!
Till slut så får jag putta in henne med en träskiva, något hon är lite rädd för. Torsten sprang bredvid i sin hage och muade! Nu springer han nog fortfarande inne i sin box och känner doften av Belle två boxar bort…
Det som fascinerar mig så är att Belle har ju brunstat flera gånger sedan Torsten flyttade hit, men dessa reaktioner var första gången.
Har man inte en varm o go tjej, så får väl en sten duga då ;). Bilden är från häromdagen, innan hon brunstade.
12 svar till ”Trodde ni att en gris låter ”nöff” el ”oink”?”
Va jag skrattade när jag såg bilden. otroligt kul bild. Man tager vad man haver haha
Ja ens djur förgyller tillvaron må jag säga.
Hur många grisar har du?
Ha en bra dag//Kram Lotta
Ja, vad skulle vi själva välja, en brödskiva eller kärleksakt? Jag vet vad jag skulle välja i alla fall:)
Kramen //annette
Jag har nog aldrig sett en pilsk gris – men det verkar
inte skilja sig så mycket från det mänskliga släktet
faktiskt. Det jag dock skrattade mest åt var din förvåning över
Belles val; en brödskiva eller en ordentlig kärleksakt – ha ha!
Lotta – jag har tre grisar, du kan läsa om dem i rubrikerna, de har varsin sida!
Erica o Annette – jo, jag vet oxå vad jag skulle välja, men jag blev verkligen paff för HON väljer alltid mat före allt annat, innan hon upptäckte kärleken då förstås ;).
asgarv låter som karlar en fredagskväll på puben….öhhhhhh …är hemma nu .kramar /nina
Jag är inte bakfull jag lovar…men gissa om det ska bli dejligt att få sova i sin binge?
*skrattar åt bilden* Det är inte lätt att vara gris! Eller kanske inte lätt att vara av hankön alls. (Jag hoppas min make låter bli stenen även om jag väljer brödskivan ganska ofta ;-))
Torsten är min man haha han så cool. Läste om dina grisar lite närmare nu och de e för söta och väldigt olika.
Men det går inte riktigt in i min hjärna att ha gris som husdjur för jag ser bara ”fläskkotlett” men det beror bara för att jag bara haft Piggham så det är jag som är novis bara…
Kram Lotta
Loppan – välkommen hem!
Linda – hahaha
Lotta – Visst är han härlig!
Vilken underbar beskrivning! För att inte tala om bilden…¨
Kram
Djur ÄR helt underbara!!! Och vilken helfestlig bild!
Kramen! /J
Goddagens! Äntligen har jag oxå hittat hit – vi minigrismänniskorna borde ju bekanta sig med varandra!
Det är jag som är Sally i Lindas blogg. Själv har jag ingen blogg, men har 2 hundar (de där hemska …), en nymfparakit samt 2 minigrisar, Hamish och Hattie, som är födda 15/2 hos Gris Eva i Tidaholmområdet. DE låter så här när de tycker att jag dröjer för länge med maten – ”Mmmmaaaa-mmmmaaa!” Vi bor allihopa i lilla Edsvära, och trivs så underbart bra efter alla år i Göteborg…
Nå, det var allt – nu ska jag gå och öva – jag har oxå en massa harpor som måste spelas på (Regina, Henry, Ossian…
Kram,
Sally